2002 Château de Fesles Chenin Sec La Chapelle, är intesivt halmgult med gyllene och bronslika stick. Doften känns ännu ganska ung och knuten, rejält mineralisk och fatad, men fruktburken är det fortfarande lock på. Man kan ana lite ananas och bokna äpplen, men blint tror jag inte att Chenin Blanc hade kännts självklart. Färgen skvallrar mer än doften.
Munkänslan är slank och ganska hård. Frisk syra, mineral och relativt integrerade men ändå tydliga rostade ekfat. Fruktkaraktären är mer uppenbar än i doften, särskilt när vinet precis börjar mingla runt i munhålan.
Säkerligen hade det här vinet mått bra av en timme eller två i karaff och kanske ännu hellre några år till på rygg. Vill man däremot ha ett friskt och fräscht vin till lite grillad fisk en var juli kväll gör vinet absolut inte bort sig.
2006 Meerlust Chardonnay, är ett litet test. Jag brukar över lag föredra sydafrikanska vita viner över de röda. Exempelvis Raats Chenin Blanc i klassik och återhållsam stil samt frukt och ekbomben Rudera Robusto har med jämna mellanrum slunkit ned till belåtenhet. Dessutom har jag provat producentens bordeaux stylade Meerlust Rubicon i årgång 2003 med jämna mellanrum. Initialt störde rökigheten mig ganska mycket i det här vinet, men i takt med att det mognat tycker jag det draget blivit en del i en mycket trevlig helhet. Ryktesvis är efterkommande årgångar inte bra och har heller inte testats.
2006 Meerlust Chardonnay, är citrongult med en del gyllene inslag. Doften är rejält fruktig och fatig utan att för den sakens skull vara i flodhästsligan där många Australiensare, Amerikaner (båda kontinenterna) och andra Sydafrikaner ingår. Hade man varit fransman hade man nog ändå sagt "now zat iz what you call eh phet bast-ard" och blint skulle man ju inte placera vinet norr om Lyon. Här finns diskret persika, gula äpplen, lite ananas och smöriga, rostade fat och lite mineraliska inslag.
I munnen är vinet drygt medelfylligt med fin koncentration och tillräckligt med fruktig rondör för att linda in en pigg syra och nötiga fat.
Det är ett gott vin som kommer göra sig utmärkt till sommaraktiviteter. Både till mat och på egen hand.
Fat som fått sig en lättare rostning hittar vi i 2007 Monte Grande från Soave topproducenten Prà. Färgen är blekt halmgul med vissa inslag av djupare citrongula toner. Doften är stor och fet men samtidigt diskret på det där italienska viset. Citronskal, knappt mogna persikor, Golden Delicious äpplen och diskret vitblommighet blandas med mandellik fetma och diskret rostade fat bidrar med vanilj och mer nötighet. Därtill en mycket påtaglig och fräsch mineralitet.
Smaken är mycket ren, stadig utan att vara det minsta klumpig. Nästan gräddigt krämig med finstämd mineralisk persiko och äppelfrukt. Syran är väl infattad och mycket harmonisk.
Gjorde sig fint till en risotto på krondill, äpple och kamchatka krabba. Enda invändningen att alkoholen kanske kröp fram lite väl tydligt till sötman i rätten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar