En bakad röding med blomkålscréme, pepparot, äpple och dill kändes ju som klippt och skuren för några droppar ifrån Alsace och då både en Pinot Gris och en Riesling fanns att tillgå blev det ett glas av vardera.
Vinerna kommer ifrån producenten Domaine Barmès Buecher som är baserad i Wettolsheim i södra Alsace och har rankor i Grands Crus som Hengst och Pfersigberg och bekanta lieux-dits som exempelvis Herrenweg. Man bedriver biodynamisk och ekologiskt certifierad odling och vinmakeri och arbetar med låga uttag.
2006 Riesling Herrenweg, är vackert citrongul med lite guldgrön skiftning. Doften är mycket klar, ren och samtidigt silkeslent sötfruktig med gula äpplen, limeskal, persika och mogen ananas. Blommighet i form av akaciahoung och en finstämd jasminton samsas med petroleum och uppfräschande pepprig mineral.
Munkänslan är nästan torr och mycket elegant sötfruktig. Syran är livgivande och så pass integrerad i den mjuksöta fruktkaraktären att man nog blint gissat att vinet hade ett antal fler år på nacken. Tycker man att Riesling-viners största förtjänst är stram syra som får tandrötterna att dansa tango så kanske man bör titta åt ett annat håll, men gillar man mogen alsacefruktighet så är det här ett ovanligt nätt och elegant exemplar sett till balansen mellan frukt, fyllighet och petroleumkaraktär.
Till en rätt som har sötma i form av blomkålscreme, äpple och lite busigt stark pepparot att linda in känns det här helt rätt.
2004 Rosenberg "Silicis" Pinot Gris, är betydligt stramare i stilen. Här finns förstås också lite av akacia honung och en hint av jasmin. Diskreta drag av syrlig ananas och citron. Men det är barrträd, pepprig Pinot Gris-kryddighet med lite svamp samt en ton av pepparot som känns bekant ifrån blandannat Zind-Humbrechts Z006 Zind som dominerar doften tillsammans med mängder av mineral som liknar pulveriserad lakritsstång.
"Silicis" har en viss fyllighet i munnen, men känns ändå huvudsakligen sval och elegant. Fräsch och slank frukt, kryddighet som ger någon halvsekunds sting av finstämd beska.Därtill en känsla av honungsvicks och franska pinjekarameller och en mineral karaktär som ger en nästintill kännbar salmiaksälta. Syran är inte på något vis jättehög, men vinet är ändå mycket balanserat och elegant.
Jag har inte druckit några mängder Pinot Gris, men det här är tillsammans med exempelvis Domaine Weinbach Pinot Gris Cuvée Laurence ett vin som får mig att önska att jag gjorde det oftare.
Vi avslutar kvällen med Pinot Noir från strålande Jura producenten Château d´Arlay.
2003 Côtes du Jura Rouge, har jag tidigare provat i årgång 2002. Egensinnig sval alp Pinot som får fyra år på stora fat för önskad mjuk oxidationskaraktär. Det brukar vara rejält slankt, lite kärnigt, kryddigt, örtigt, rosenparfymerat och bärigt med körsbär, hallon och jordgubbar i klassisk Pinot Noir anda. Definitivt inte den mest publikfriande varianten, men med en tilltalande personlighet och komplexitet för ett vin i drygt 150 kronors klassen.
Å andra sidan var ju 2003 på många sätt lite av en tid i helvetet och sortimentsprovningar har bevisat att det, åtminstonde för min del är en årgång att provsmaka noga innan inköp. Vanligtvis fantastiska viner ifrån Bourgogne, Norra Rhône och Piemonte har varit syltiga och smörkolastinna. Hur lyckades då familje de Laguiche?
2003 Côtes du Jura Rouge, är vackert rubinröd med medelhög intensitet och vissa tecken på en begynnande mognad. Doften är ganska stor och intensiv med mycket körsbär och körsbärskärnor, lite hallon och jordgubbar. Till det en fond av mjukt inbakad kryddighet från druva och fat, några rosor, örter, lite animaliska drag i hängmörad, nötig stil och blodig mineral.
I munnen öppnar vinet med förvånansvärt fyllig, intensiv bittermandel och kanelkryddig körsbärsfrukt som sträcks ut och avklingar med jordiga hallon, kryddiga fat, lakrits och en jordgubbskaraktär som är lite jordgubbsyltig på samma sätt som riktigt bra grenache. Syran och strävheten är tilltalande utan att vara mycket eller extremt och som konversationsvin är det hela grymt tilltalande. Helt klart gör sig årgången påmind och blint hade man nog gissat på helt andra breddgrader. Å andra sidan lär det här vara ungefär så publikt en Jura Pinot kan tänkas bli.
Vi avslutar kvällen med Vieux Marc de Jura 1999 från samma producent. Det här är en personlig favorit på avec fronten. Savagnin pressresterna från husets Vin Jaune får sex år på ek och resultatet är en himmelsk dryck som doftar som aprikoser, gula plommon och vita blommor som syltats in i karamelliserat socker, kanel, kardemumma, nejlika, vanilj och andra söta kryddor. 2cl är en upplevelse som räcker länge och dessutom inte dövar munnen ifall man skulle bli sugen på något mer efteråt.
På det hela taget en förträfflig middag på en förträfflig junikväll. Låt oss hoppas att det blir fler sådana efter att vi tagit oss igenom midsommarregnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar