Rött för utomhusbruk...

Sommaren fortsätter i ostadig takt och med med väder som varken vill ut eller in. Det får än en gång bli ut, närmare bestämt till Djurgårdsbrunn för parkutsikt och studier av en större flock kanadagäss på behagligt avstånd. Pefekt så här en halvmulen söndagskväll när det inte är trehundra dagsturister som slåss om kökets och serveringspersonalens tid.

Vi blandar förrätter och varmrätter till en mindre buffé med skinkor, carpaccio, grönsaker i olika tillstånd, gårdskyckling och grillat lamm med söta kryddor. Lite hummer och tonfisk slinker också med. Allt är vällagat och sommarfräscht.

Till detta två röda viner i olika men ändå oblyg stil som verkar ha funnits på en tidigare vinlista.

2002 Don Miguel Vineyard Pinot Noir, från Marimar Torres i Russian River Valley, kalifornien, har en roströdfärg med en del djupare blåröda reflexer.

I doften känns en viss mognad av. Pinotbärigheten drar mer mot jordiga hallon och jordgubbskompott än nyplockade bär och ekfaten och den lite knäcksöta kolaton som brukar finnas i den här typen av kalifornisk Pinot känns mer som en naturlig del av doften. Lite hängt kött och kryddor finns här också.

Tilltalande och nyanserat utan att på något vis vara superkomplext, med fin koncentration och lagom med tyngd i munnen på silkeslent mognat vis. Syran sticker inte på något vis ut, men ftersmaken ringer ut i elegant bärig och kryddig stil.

Känns som en ganska tilltalande ålder att dricka det här vinet i. Flaskan slinker ned av bara farten. Fortsättningsvis...

... blir det 2002 Mas La Plana, från Torres i Katalonien. Vingårdsbetecknad Cabernet Sauvignon som inte brukar göra bort sig. Färgskalan går i ett ungdomligare tecken än i föregående vin. Tegeltendenser finns i kanten, men kärnan är fortfarande djupröd och ogenomtränglig.

Doften bjuder svartvinbärssaft på det där lite fruktköttsstinna, hemgjorda och ofiltrerade viset, lite stjälkiga toner och massor av blyerts. Mognaden bjuder lite plommonsylt och blodigt kött. Det finns dessutom söta kryddor och en känsla av rökt paprika pulver á La Chinata! (nog för att vinet är spansk, men...), som faktiskt hur udda det än låter faktiskt är riktigt tilltalande.

I munnen är vinet knappt fylligt, med en väl inlindad strävhet och syra och ganska bra längd. Vinets solmogna frukt klarar både grillad skocka, paprika och att lammet kryddats med något slags variant på quatre épices. Samtidigt är alkoholen förhållandevis modest på 13.5 % och skenar inte iväg i smakmötet. Definitivt ett bra grillvin.

Kvällen avslutas med 2007 Cellar Selection Pinot Noir från Villa Maria. Trevlig om än lite enkel pinotbärig frukt i typisk N.Z stil, där munkänslan inte håller vad doften lovar. Typiskt för både Pinot och Sauvignon Blanc ifrån Marlborough i den här prisklassen tycker jag. Ett trevligt glas att läppja på när sommarnatten har lagt sig och det sprakar i den öppna spisen.

Quinta de Chocapalha Reserva Branco 2007

Har fortsatt att njuta av stockholms skärgård den senaste veckan och passade på att svänga ihop en paella. Till det valde vi ekat vitvin från portugal, med hopp om att få en bra balans mellan frukt, fat och gärna en nypa mineralitet. Sandra Tavares da Silva har i värmen i portugisiska Estremadura tåtat ihop åtminstonde en röd reserva på Touriga Nacional, Tinta Roriz (Tempranillo) och en skvätt Syrah, som inte gör bort sig i fruktintensiva sammanhang och bjuder mörka bär, kryddor och hysteriskt mycket choklad. Definitivt något att prova till BBQ.

2007 Quinta de Chocapalha Reserva White, är huvudsakligen Chardonnay, med en skvätt vardera Viosinho och Arinto. Chardonnay komponenten har spenderat 7 månader på fat emedan de andra två druvorna jästs och legat på jästfällningen i ståltankar.

Färgmässigt är vinet ännu ganska blekt, med lite halm och gyllengula inslag.

I doften är det helt klart ekfaten som dominerar, rostninen ger lite söta majslika toner och vanilj men utan att det blir kladdigt eller jobbigt. Därtill rökig mineral på det där portugisiska stendammslika sättet och fet men ganska diskret frukt i gula äpplen, citrus och lite omogen persiko stil.

Munkänslan är ganska fyllig, men läskande syra och en tilltalande liten beska håller helt klart vinet på banan och till en kryddig paella med grillade gambas sitter det faktiskt som gjutet. Den sydländska frukten är en välbehövlig buffert mot kryddor och skaldjurens sötma.

Att vinet kostar 139kr stör verkligen inte heller, borde köpa några flaskor att lägga undan till sen hösten och nästa sommar till samma ändamål.

En stund av total lycka...

Androuët, har under de senaste veckorna haft ett antal olika getostar av mer eller mindre obskyrt slag som komplement till det från första början ganska gedigna utbudet och eftersom getostarna verkligen är fantastiska under vår och försommaren så har vi glatt tagit alla tillfällen iakt att få oss små smakprover.

Att en sommar kväll kunna sitta nere vid Pålsundet och se solens sista strålar spela över vattnet är i sig inte en tråkig, får man därtill en lagom mogen getost, där kanten börjar bli slät och vaxgul, men kärnan ännu är vit och smulig som bjuder på fantastiska dofter av honung, bivax, blommor och örter blandat med de där källar och getdofterna samt en fantastisk nötig, karamellig och syrlig smak skriker kroppen att ett någorlunda sött vin skulle kunna vara den sista pusselbiten...

1995 Karl Erbes Ürziger Würzgarten Riesling Auslese**, är definitivt ett vin för jobbet. I sin ungdom hade det säkerligen varit i det sötaste laget, men även om sötman är påtaglig så är den säkerligen inte lika påträngande som de hade varit i ett yngre stadium. Doftens honung, bivax och petroleum, botrytis aprikos och kryddighet, mjuka guläpplighet och mineral är som hand i handsken för en getost med den här mognaden. Vinet har liksom osten mjukt integrerad men ändå livgivande syra och dansar kvar längs med tungan tills de sista honungstonerna ringt ut i sommarnatten.

Knappt trehundrakronor för en stunds total frid och lycka känns som en fantastisk investering. Emmylou Harris Spyboy liveskiva får agera sommarens soundtrack även denna sommar...
Skål!