Sommarviner

Så här i sommartider gäller det ju att ligga på ett lager av bruksviner som skall passa till olika mer eller mindre spontana situationer som kan uppstå när hungern och törsten slår till i samband med sol, värme och natur. Rieslingar av varierad torrhetsgrad till klassisk finlemmad svensk sommarmat och som bersåvin. Tankjästa lätta godsaker i vit och rosenfärgad tappning, samt eftersom det trotts allt blir en hel del grill, lite tuffare viner.

För egen del brukar det bli en hel del rött i samma stil som posten under, samt när det vankas vitvin företrädelsevis ekade sådana och helst av den friskare sorten.

Vit bordeaux, moderna Loire viner, helst av Chenin Blanc, nya världen varianter av dessa, samt undantagsviner från de flesta av världens vitvinsproducerande områden. Här följer några hastiga presentationer.

2006 Château Rochemorin Blanc

Är ett av André Lurtons slott i Pessac-Léognan. Man arbetar med en mycket hög andel Sauvignon Blanc, ofta, som i det här vinet, till 100%.

I glaset bjuds ett blekt citrongult vin med lite gyllene och gröna stick. Doften är medelstor, med lite feta citrustoner, Sauvignon örighet, rökig mineral och därtill en rejäl släng vaniljstinn och nötig, rostad ek som tillsammans med Sauvignon Blanc-tonerna alltid får mig att tänka på något slags syrlig, osötad svartvinbärspaj.

Munkänslan har en viss fyllighet, frukten är ganska diskret och håller sig någonstans i trakten citron och gul grapefrukt. Men syran tar snart över rodret och i kölvattnet bjuds strama mineraltoner, med lite örtig och grapefruktlik beska av det där slaget som i systembolagets produktblad skulle anges som angenäm. Och trotts att ekfaten är allt annat än integrerade tycker jag att vinet har tillräckligt med fräschör för att det hela inte skall bli störande.

Vinet skulle säkert må jättebra av något år eller två på rygg, men har man inte tid och ro gör det sig utmärkt till grillad fisk och skaldjur med Salsa Verde och Papas Arrugadas vilken dag som helst.



2005 Château Limbourg Blanc

Är en lite tuffare bekantskap. En varmare årgång, men även en generös dos Sémillon.

Färgsättningen är djupare gul, med mer av de gyllene dragen och saknar gröna stick. Doften är fylligare och har mer djup. Addera gula frukter som färsk aprikos, nektarin, Signe Tillisch-äpplen och lite passionsfrukt. Likaså munkänslan, som för den delen inte förlorar god fräschör om än upplevs något mindre stramt. Även här skulle nog några år på rygg göra vinet större rättvisa, särskilt för ekfatens skull. Men man får i mitt tycke ändå ett väldigt trevligt vin för pengarna.

Vinet gjorde sig utmärkt till grillade pilgrimsmusslor, vit sparris och cidersmörsås.






2007 Cape Mentelle Sémillon Sauvignon Blanc

är en Australiensisk tolkning av den vita bordeaux-stilen på druvor som växt kring Margaret River i västra delen av landet.

Ett halmgult vin med gyllene toner. Doften är lite sluten och beter sig vobbligt. Hade säkert mått bra av att dekanteras, men eftersom jag provade vinet på krogen fick idogt vispande med glaset fylla den funktionen.

Efter en stund öppnar doften upp sig. Gula aningen bokna äpplen, limesaft, gröna Basset´s vingummin och en gummiton som vore det en Riesling från samma kontinent. Sauvignondelen, som utgör hälften av vinet bidrar med typiskt gröna toner, gräs, örter och ärtskott. Därtill finns en fatton, men den är inte av det där smäckra, rostade slaget och drunknar i mitt tycke bland övriga intryck som i sin tur inte känns helt förenliga och spretar vilt åt alla håll.

I munnen har vi till en början ganska mycket mogen gul frukt, därefter örter och en syra som är frisk men känns lite väsenskild ifrån ärtskott och vingummin. Helhets intrycket är mycket spretigt. Å andra sidan är vinet ganska ungt och behöver kanske bara lite tid. För egen del känns det för lång ifrån min smak för att jag skall betala 150kr för ett nytt försök.

Flera andra i sällskapet var dock väldigt förtjusta och risken är väl att jag är oskäligt elak eftersom det inte föll mig i smaken karaktärsmässigt. För egen del satsar jag även fortsättningsvis på ren Sémillon i Hunter Valley stil om jag skall dricka vitt från känguruland.




Ps. Är man sugen på en ekad Sauvignon Blanc med rejäl frukt skulle jag vilja rekommendera 2007 Ojai McGinley Vineyard Sauvignon Blanc, kanske inte klockrent prisvärde i dagsläget, men jag tycker ofta att amerikanska viner behöver några år för att uppvisa komplexitet. Det är i allafall ett schysst vin med intensiv, ren och fräsch frukt och en ganska återhållen släng ek. Gott. ds.